Sommar,sommar och sol!
+28°C, i Norrland!
Det är man inte särskilt bortskämd med :)
Och sommarlovet har börjat, till och med hunnit vara ett par tre veckor.
Så tänker man "vad skönt det ska bli då sommarlovet börjar för ungarna"...
Sen tar det inte länge förrän nästa tanke infinner sej-
"vad skönt när skolan ska till att börja, då blir det lite rutiner igen"...
Man har ju som lite svårt att hänga med i dygnsrytmen.
Fast egentligen så har inte jag det,
jobbar natt och är född nattmänniska-
förmodar att några ungar blir förvånade då det finns
en mamma som håller sej uppe längre än dom :)
Läget har varit lugnt för vår del sedan "tablettskandalen",
och nya restriktioner har införts.
Pojkarna som var inblandade lär få jobba rätt hårt för att
vinna tillbaka det förtroende som dom en gång fick av mej...
Annars förväntar jag mej en fin sommar,
med mycket sol och värme, lite mygg och andra insekter,
men det är ju en önskedröm på dom här breddgraderna!
Ha det gott till nästa gång vi råkas
/BigMama
Intuition-lita på den du har!
Så har det hänt, det som jag oroat mej för...
Känslan att NÅGONTING var fel visade sej inte bero på att jag skulle vara en drama-queen.
Telefonen ringde igår, man undrade om sonen haft nattfrämmande och om jag
sett spår av Rohypnol hemma!!!
Svaret var nej, på båda frågorna, men att jag har en olustig känsla av att något var fel,
främst rörande beteendet avseende två kompisar som han brukar umgås med,
och att jag är livrädd då dom är tillsammans.
Tanken har föresvävat mej mer än en gång, och jag har försökt förmedla föräldrarna min känsla,
utan att förebrå eller anklaga, man vill ju bara väl, har låtit dom förstå att JAG tycker att man inte
ska lita på grabbarna till 100% utan hålla TRE ögon på dom osv.
I allafall, så brassar jag iväg till skolan för att grabba tag i min kille, trodde ju att även han var inblandad,
Kommer dit, och min grabb har lämnat skolan och är på väg hem...men man vill ju SE med egna ögon!
HUR har man fått tag på Rohypnol?
Tja, man säger att man snott det av en äldre anhörig...
Men, medicinen är ju förbjuden i Sverige sedan 2004, så vad vet jag, men erinrar mej en incident
för ett par veckor sedan, då pojkarna "tappade" ungefär 600-700 kronor vardera, under en resa in till storstan...
VARFÖR har man tagit Rohypnol?
Man säger att man inte VET vad man stoppat i sej för tablett, utan bara ville testa...
Idag sägs det också att det INTE var Rohypnol, utan en svagare tablett,
för mej spelar det faktiskt ingen större roll, då jag anser att ungdomar idag är väldigt
medveten om droger och rusningsmedel.
Jag ifrågasätter anledningen till att ta medicin UTAN föräldrarnas vetskap,
och syftet av att ta medicinen.
Jag tror inte att man stoppar i sej något för att bli TRÖTT och se om man somnar, särskilt inte en fredag morgon
då man är i skolan.
Jag tror, att när man redan provat på att berusa sej en eller flera gånger, så vill man uppnå en liknande effekt som alkohol ger...på ett sätt som ska vara svårt för omgivningen och anhöriga att upptäcka, för det luktar ju ingenting!
Och idag tror jag också väldigt starkt på att det inte var första gången, pga. oron som jag brottats med ett tag nu.
Vad som gjort mej glad, är att inte min grabb hakat på...ännu
Och vad som också gjorde mej glad var att en av grabbens andra kompisar klart uttryckte att min grabb inte
är den som faller för grupptryck...
Men ändå tvingas jag ställa mej frågan-hur länge kommer han att stå emot?
/Big Mama
Träningspiller...
och om styrkan som hans träningsvillige vän besitter i form av snabbhet.
Pekar alltså på att det är upp till honom själv att träna upp speeden, genom löpträning bland annat...
fast det där med löpträning är inget som han gillar riktigt.
Men, säger han, kompisen tar nå "piller" för att träningen ska gå lättare och bli roligare,
och vi snackar nog knappast om druvsocker här!!!
Vettskrämd blir jag, fast jag inte försöker visa det, och försöker lugnt förklara att DET
inte är rätt sätt att utvecklas på...
Hallå,hallå, är jag dum eller?
Vad är det för piller, vem förser honom med det...föräldrarna?
Visserligen kan det ju röra sej om något ofarligt, men nog känns det sjukt att peta i en talang
prestationshöjandepiller i den åldern...
Man bäddar ju för tyngre grejjor när han blir äldre då, tror jag i allafall.
Handen på hjärtar, är inte det ett sätt att tala om för sitt barn att han/hon inte är tillräckligt
duktig som det är?
/Big Mama
Vem är egentligen vilse?
Är det min son och hans vänner?
Ja, som jag ser det så visst är ungdomarna vilse,
ibland upplever jag att tonåringar försöker att leva livet likt en dokusåpa,
och det värsta av allt, dom verkar tro att det är en del av verkligheten.
Livet tycks vara en ständigt pågående fest, pengarna flödar in trots att man inte anstränger sej,
Det är så enkelt...man kan ju bli proffessionell pokerspelare nu för tiden-och megarik!
Men hur konstigt är det egentligen, att deras verklighetsuppfattning blivit skev,
hur har det blivit så?
Vi kan väl knappast anklaga ungdomarna för det, eller?
För om man tänker efter, hade våra små bebisar den sneda bilden av verklighet inbyggda i sej
den första gången dom såg dagens ljus?
Naturligtvis inte, alltså kommer värderingarna någon annanstans ifrån...
Från kompisar kanske, nja, dom har ju också varit lika små bebisar,
Men från kompisarnas föräldrar då? Ja, så är det säkert-delvis!
Sanningen måste vara, att det här är en process som har pågått sen föräldraskapets begynnelse,
för i ALLA tider har vi föräldrar önskat våra barn allt gott, och arbetat som små skållade troll för
att våra telningar ska vara bättre rustade och ha bättre förutsättnigar än vad vi själva hade då vi ansågs
redo att lämna boet...
Problemet är att vi i alla tider gjort avkall på det viktigaste som vi borde försett våra barn och ungdomar med,
känslor som ödmjukhet, empati, respekt och solidaritet ...därför att vi fokuserade på något annat...
Vi trodde att lycka var av den materiella naturen, häftiga prylar och pengar, saker som skulle bekräfta att
man var "någon" och för att nå dithän kan det inte hjälpas om man är "slipad" och trampar en och annan på
tårna.
Vi glömde att lycka inte kan köpas för pengar...
och därför tror jag att vi har så många ungdomar som verkligen mår psykiskt dåligt.
Kanske är det dags att sluta fokusera oss på checkkontot, vad grannen har på sin gård osv. och
istället fylla på ett nytt konto med sitt/sina barn...gemensamma upplevelsekontot!
Jag tror att det skulle öka det psykiska välbefinnandet hos både föräldrar och barn.
/Big Mama
Något om mina val
Ja, det var ju så att alla andra jag kom på var upptagna...
UTOM lonelymama.
Dessutom stämmer det, jag ÄR en ensamm mamma,
kanske allra ensammast då man kommer till att ventilera valet av uppfostran av sin egen son...
Och en avatar med ett tecken som uttrycker rädsla, hur kommer man på det?
För mej var det enkelt - det ÄR rädsla jag känner.
Rädsla över att sonen ska gå vilse på vägen mot vuxenheten,
rädsla för att mista det enda barn jag någonsin haft och kommer att ha.
Men också rädslan över att brista i rollen som mamma, förebild och vägvisare,
rädsla att berövas känslan av att ha lyckats....
Välkommen till min nya blogg!
För känslorna är många, glädje, lycka, hopp, förtvivlan, rädsla och frustration, bara för att nämna några...
Den kan också handla om ditt och datt, sånt som hör livet till, vardagen,sorg,glädje, uppgång och nedgång...
Men jag ska återkomma till ämnet en annan gång, eftersom det här är typen av ett testinlägg.
BRB (som tonåringar skriver=kommer strax)
/Big Mama
